Nu är det riktigt mörkt på kvällarna när jag paddlar efter jobbet. Förutom mig och svanfamiljen med tre stora ungar är det de flytande julborden som plöjer upp vågor i mörkret. Dessa båtar med kulörta lyktor och julmusik som dånar mellan Reimers och Gröndal kan sätta skräck i en ensam paddlare.När det är så här kallt vill jag inte riskera att välta så jag smyger runt västra sidan på Reimers och spanar efter båtarna. Första vändan kom jag just runt och fram till sjömärket när jag möttes av en stor båt i ganska hög fart med ordentliga svallvågor. Jag tog ingen risk så jag vände och paddlade på in i kanalen igen där det är lugnare.
Ganska snart var jag på det igen och smög runt hörnet och denna gång såg det fritt ut ända fram till Liljeholmsbron så jag gasade på ordentligt. Jag kollade bak en gång och såg ett julbord snett bakom mig så det hjälpte mig att hålla farten uppe tills jag kunde svänga in vid klubbryggan.
Jag erkänner att det känns ganska pirrigt att vara ute i mörkret och möta dessa båtar. Men de ser mig för jag har lampor både fram och bak.
Varför gör jag då detta när det egentligen är dags att hänga in paddeln och börja gymträna istället? Jo, det är ju så kul att paddla. Och jag har pipon(finska för toppluva) på skallen.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar